En ö i havet

En ö i havet är en svensk roman från 1996 skriven av Annika Thor.

Handling

En ö i havet handlar om hur Stephanie Steiner (Steffi) och hennes lillasyster Eleonore Steiner (Nelli) kommer till Sverige. Steffi och Nelli hade blivit lovade att bo i samma familj men så blir det inte Nelli placeras hos den mycket snälla tant Alma, hennes barn och hennes man. Men Steffi hamnar hos den stränga Tant Märta och hennes man Evert. Steffi och Nelli hamnar i alla fall på samma ö så de kan gå till varandra nästa när de vill.

Steffi skriver en del brev till sina föräldrar men hon ljuger i nästan alla. Hon skriver att hon har det bra och att Nelli och Hon har hamnat i samma familj som är jätte snäll, hon skriver så för att hon är nästan vuxen och då bör man inte gnälla.

I början kan inte Steffi svenska och ingen på ön pratar hennes modersmål tyska men efter ett tag börjar hon förstå mer och mer svenska. Efter ca halva boken börjar Steffi skolan något hon både har sett fram emot och fasat. På skolan blir Steffi mobbad av klassens populäraste tjej Sylvia och hennes gäng. Steffi känner sig ensammare än någonsin men hon tycker om en tjej i Sylvias gäng ”Vera”.  Alla på ön cyklar när de vill ta sig någonstans men Steffi kan inte cykla, en gång lånar hon tant Märtas cykel i smyg och försöker lära sig men hon trillar och slår sig Vera ser det och lovar att hon ska hjälpa Steffi att lära sig cykla. Vera lovar att inte tala om för någon att Steffi inte kan cykla men när Steffi kommer till skolan står alla och skrattar åt henne. Steffi bestämmer sig för att aldrig mer tala med Vera.

På sommaren kommer det sommargäster till ön och då hyr de flesta familjer ut sina hus och flyttar själva ner i källaren. Familjen som flyttar in i Steffis hus har en hund som Steffi får gå ut med så länge hon har honom i koppel.  En gång tar Steffi med sig hunden till affären, hon binder honom utanför och går in, när hon ska betala hör hon honom skälla och hon rusar ut. Där ute står Sylvia och hennes familjs sommargäster, de skrämmer hunden och den ena pojken sparkar till honom på nosen. Då blir Steffi så arg att hon flyger på pojken han blir chockad och backar då skyndar sig Steffi att knyta upp kopplet på hunden så att den kan springa iväg. Sylvia och hennes gäster fortsätter att mobba Steffi i ett tag till men sen tröttnar de och springer iväg. Vera ser allting. Steffi letade jätte länge efter hunden och var förtvivlad för att hon inte hittade den, hon vågade inte gå hem rädd för att hon ska få skäll men hon var hungrig så hon bestämde sig för att smyga in i tant Märtas hus när alla sover. Steffi valde att gå ner i källaren och hämta mat men när hon kom ner märkte hon att den alltid annars så strikta och O-känslosamma Märta satt och grät. Det är först då Steffi inser att Märta faktiskt älskar henne. Vera har berättat för Märta vad som hände och nästa dag går både Steffi Vera och Märta till Sylvias familj och talar om vad som hänt. Sylvias familj blir arga på Sylvia och säger till henne. Boken slutar med att Vera och Steffi blir bästa vänner.

 

Karaktärer

Huvudperson: Stephanie (Steffi) Steiner.                                                                           

Ålder: 12 år i början fyller tretton senare.                                                                                                                                              
Beskrivning: Steffi är ovanligt vuxen för sin ålder och blir nästan som en mamma för sin lillasyster när de kommer till Sverige. I början tycker Steffi att hela Sverige är hemskt speciellt sin stränga och snåla fostermamma Märta. När hon bodde i Österrike bodde hon i en rik familj men i Sverige får hon vänja sig vid att inte ha det så gott ställt. Hon är duktig i skolan men hon tycker inte om att vara där för att hon blir mobba av Sylvia. Hon inser till slut att Märta faktiskt är ganska snäll. 

Huvudpersonens lillasyster: Eleonore (Nelli) Steiner.                                                                        Ålder: ca 7 år.                                                                                                                                                

Beskrivning: Nelli är ganska rädd när hon kommer till Sverige och hon ser upp mycket till Steffi. Hon lär sig svenska fortare än Steffi och hennes fostermamma Alma är inte lika sträng som Märta.

 

Huvudpersonens fostermamma: Tant Märta Jansson.        Ålder:okänt.                                                                                                                                                     

Beskrivning: I början framstår Märta som totalt känslokall, sträng och strikt. Men sen visar det sig att hon älskar Steffi men hon är ledsen för att för ett par år sen dog hennes riktiga dotter.

Kort bskrivning av bokens miljö

Boken utspelar sig under andra världskriget på en ö i Sverige. Ön är ganska liten och i början tycker Steffi att den är som Världens ände. Tant Märtas hus är litet och har inte alls den lyx som Steffi är van vid. På ön åker ingen bil utan alla cyklar och de flesta jobbar med fiske.

Ett citat ur boken:

”Vad gör du?” frågar Vera, Steffi svarar inte. Hon tittar ut över havet som möter himlen långt borta i väster. Bortanför horisonten finns det också land. Nästa påskafton kommer eldar att tändas öar som hon inte kan se idag, fast det är klart väder. Öarna finns där, och fastlandet. Amerika finns som en hägring på andra sidan Atlanten. Alltför nära henne finns Norge, som är ockuperat av tyskarna. Alldeles för långt bort finns Wien, mamma, pappa och Evi. I det vita huset nedanför backen finns tant Märta och farbror Evert, doktorinnan och Sven. Bredvid henne finns Vera. Hon är inte vid världens ände. Hon är på en ö i havet men hon är inte ensam. 

Jag valde att skriva detta för att jag tycker att det är fint. Det är det allra sista som händer i boken och det är först då som jag tror att Steffi känner sig ganska lycklig sen hon kom till Sverige, hon har fått en ny vän och hon känner att hon är älskad. 

Vad jag tycker om boken och dess språk.

Jag tyckte att bokens språk var lite jobbigt att läsa i början men man vande sig ganska fort. Boken är i tredje persons perspektiv något som jag tycker är bra även om denna inte var skriven på det allra bästa sättet tyckte jag att den var ganska bra speciellt på slutet. Boken har även filmatiserats.

                                       

 

<!--[if !vml]-->

AV: Moa Tallberg     

                      Tiger

                               Av: Jeff Stone  

Jag har läst ungdoms romanen Tiger som handlar om en pojke vid namn Fu. Fu bor i ett kinesiskt kung fu tempel i mitten på 1600-talet. Fu betyder tiger på ett språk som kallas katonesiska, han och hans fyra bröder är döpta efter olika djur som liknar deras krigs stil.  Tiger, orm, apa, trana och drake.

En morgon blir bröderna väckta av sin mästare, han säger att de måste skynda sig efter honom, han berättade att deras förredetta broder Ying hade kommit med en av kejsarens arméer för att ta drakrullarna som innehöll insturktioner för att slåss som en drake. Ying var egentligen en örn men han hade envisats med att bli en drake och när han inte fick det blev han rasande. De fem bröderna fick gömma sig i en tunna för att undkomma Ying och hans armè. Men när Ying hade utplånat alla munkar och liken hade räknats insåg han att hans före detta bröder saknades. En av hans soldater hittade dem i tunnan men blev snabbt besegrad av bröderna. Ying letade upp dem och precis när han skulle anfalla hoppade stor mästaren farm. Han sa till bröderna att fly ut i junglen och gå skilda vägar, de skulle lära ut sin strids konst åt folk som de mötte. Men Fu kunde inte låta drakrullarna komma i Yings händer så han återvände till templet. Där möttes han av soldaten som hade rullarna, det blev en våldsam strid men tillslut besegrade Fu soldaten han tog rullarna och sprang. Efter några dagar stötte han på några tiger jägare som hade fångat en tiger hona och hennes unge. Han kunde inte se på när tigern blev dödad så han ingrep, han lyckades rädda ungen men mamman var redan död.

 Några dagar senare när han satt vid en bäck och drack kom tiger ungen fram ur en buske och sedan den dagen var de blods bröder.

 Efter ett tag slutade ungen att följa honom och en dag mötte han några bönder som gav honom mat. Han bad bönderna att de skulle föra honom till traktens ståthållare för att han skulle kunna be om ursäkt för att han hade slagit ståthållarens son vid tiger jakten. Han blev tillfångatagen och fördes till byn där ståthållaren bodde. Han sa att han var ledsen men de vägrade att lyssna. Ståthållaren kallade på Yings soldater och de förde Fu mot templet. När de hade kommit en bit kunde de se tusentals apor komma springande mot armen som höll Fu till fånga. Det var Fus bror ”apan” som hade kommit med en hel armè av apor för att rädda Fu. Han räddade honom men då kom förstärkning så Fu och hans bror togs till fånga. De fördes ut i skogen för att bli avrättade. Men en av soldaterna som följde dem var soldaten som Fu kunde ha dödat men skonade livet på. Soldaten låtsades att

Fu övermannade honom och bröderna lyckades fly.

                           Fu & Ying

Fu är en tolvårig pojke fån Kina, hans föräldrar dog när han var liten.

En kung fu mästare tog hand om honom och lärde honom kung fu.

Fus betyder tiger och han döptes till det för att han slogs som en tiger.

Han har ett stort ärr i ansiktet som han fick när han tränade. Fu är ganska kraftig och inte särskilt smidig.

Ying är en sexton årig pojke som bodde på Fus tempel. Ying tror att stor mästaren dödade Yings bästa vänn. Han flydde till stor staden där han blev vervad av kjesaren.

Tiger utspelar sig på 1600-talet i Kina. Templet som Fu och hans bröder bor i ligger mitt i jungeln.

Jag tycker att ett av de bästa delarna av boken var när Fu var fångade i byn och han passade på att lära ut barnen inom sin strids konst.

                         Åsikter

Jag tycker att boken tiger var förvånans värt bra och jag skulle rekommendera den till alla. Boken var lättläst men ändå mycket intressant och rolig att läsa. Jag är mycket intresserad i 1600-talet och därför var denna boken perfekt för mig.

Jag ger boken fyra av fem tosters, Kanonbra!

Jane Eyre

Jane Eyre är en roman från 1847, skriven av Charlotte Brontẽ.

Boken handlar om den föräldralösa Jane som växer upp hos sin rika moster, ständigt retad och kränkt av sina bedrövliga kusiner. När Jane äntligen lyckas undankomma dem, så blir det nästan ännu värre. Hon hamnar på Lowood, en välgörenhetsdriven skola där eleverna svälter och behandlas illa. Stackars Jane blir redan första dagen utpekad som ”en ond flicka” av Mr Brocklehurst, skolans föreståndare.  Men Jane får också några vänner, till exempel Helen Burns, och den snälla lärarinnan Ms Temple. När Jane fyller arton, så bestämmer hon sig för att lämna Lowood och arbeta som guvernant.  Hon får jobb hos Mr Rochester, som vid först anblick verkar hård och kall. Men bakom den mystiska fasaden döljer sig en mörk hemlighet…

Jane är liten och späd, men är intelligent och envis. Hon har mycket starka känslor, och ett hett temperament. Men hon låter aldrig detta hindra henne, och kämpar sig igenom livet, utan att klaga eller bråka. Ändå så får hon många fiender, till exempel sin moster, eller Mr Brocklehurst. Men Jane får också många vänner, och går från att vara liten och rädd, till självständig och beundrad.

Mr Rochester, Janes arbetsgivare, kan verka hård och kall. Men när Jane väl lär känna honom, så förstår hon hur trevlig han verkligen är. Mr Rochester är rik och stilig, och eftertraktad av många. Precis som Jane är han väldigt intelligent och de har ofta våldsamma diskussioner. Han gillar också att spela och sjunga. Det är inte förens i mitten av boken som Jane upptäcker att Mr Rochester döljer en mörk hemlighet…

Boken utspelar sig i början av 1800-talet på engelska landsbyggden. I början av berättelsen så bor Jane med sin moster i en fin och prålig herrgård ute på landet. Herrgården är enorm och fint inredd, men Jane känner aldrig at hon passar in i den miljön. Men det blir inte bättre när hon kommer till Lowood, där enkelheten blir lite av en chock för Jane. Det är inte förens hon kommer till Thornfield, Mr Rochesters gotiska herrgård, som Jane finner sin plats. Herrgården är kuslig och mystisk, men Jane känner sig som hemma där, vilket inte många andra gör.

”Mr Brocklehurst harklade sig. – Mina damer, sa han vänd till sin familj, miss Temple, lärare och barn. Ser ni alla denna flicka? Det gjorde de. Jag kände deras blickar sveda mitt skinn som brännglas. – Ni ser att hon ännu är ung, och att hon ett barns vanliga gestalt. Gud har i sin nåd givit henne samma yttre som han givit oss alla. Ingen synlig missbildning pekar ut henne som fördärvad.. Vem skulle kunna tro att Den onde redan funnit en tjänare och ett redskap i henne? Ändå förhåller det sig så, måste jag till min bedrövelse berätta.  En paus, under vilken jag började hämta mig från förlamningen. Jag insåg att övergången av Rubicon hade skett och att den prövning som inte längre kunde undgås nu ståndaktigt måste uthärdas.”

Jag tycker att det här stycket är väldigt sorgligt. Jane är bara tio år, men har redan innan det här blivit utpekad som ond, av både barn och vuxna. Men detta påverkar henne djupt, även längre fram i livet.  Jag tycker att det är väldigt hemskt att bli förolämpad av ett barn, men det är ännu hemskare att bli förolämpad av en vuxen.

Boken är ju skriven på 1800-talet, så språket blir lite underligt ibland. Men det blir inte för svårt, jag tycker att det blir mer stämning om språket är lite mer gammeldags.  Jag tyckte att boken var helt lagom svår att läsa.

Jag tycker att boken var både bra och dålig, för även om man fäster sig vid både Jane och Mr Rochester, och deras öden, så blir det ganska mycket tjat om vad som anses vackert eller inte. Det känns som om något liknande skulle kunna hända i nutid, eftersom boken är väldigt feministiskt inriktad. Eller ja, så feministiskt inriktad en bok från 1843 kan vara. Författaren, Charlotte Brontë, var tvungen att använda sig av pseudonymen Currer Bell, för att få ge berättelsen om Jane Eyre. Charlottes två systrar, Emily och Anne, som också skrev, använde sig av pseudonymer de också.  Jag tycker att Jane Eyre var en väldigt bra bok, och rekommenderar den till all som gillar sorgliga berättelser, som ändå är gripande och spännande.